Riksdagsseminarium satte ljuset på inkontinensfrågan

Kissiga underkläder och lakan, onödigt stora sopberg, skam, ojämställdhet, tungt slit för personal och anhöriga - på ett riksdagsseminarium den 22 januari diskuterades allt öppet. Allt om inkontinens, den tysta folksjukdomen som drabbat över en halv miljon svenskar varav de flesta kvinnor. Och fler blir det i framtiden om man ser på den demografiska utvecklingen. 

I ett av riksdagens vackra rum, Skandiasalen, sitter personer som alla kommit i kontakt med inkontinensfrågan i sin yrkesroll eller förtroendevald. I två timmar diskuteras hur den ska tacklas.

- Det finns många personer som vaknar varje natt av att de kissat ner sig eller blir väckta av personal som ska kolla deras blöjor. Sömnen blir lidande, och personalen och de anhöriga som arbetar med detta har det tungt. Det här är vanligt, men inkontinens pratar man inte särskilt högt om. Hur stor det här problemet är visste jag inte förrän jag i somras när jag var på ett rundabordssamtal i Almedalen, säger Carina Ohlson (S) och vänder sig mot sin riksdagskollega Barbro Westerholm (L) som tillsammans med henne är initiativtagare till detta riksdagsseminarium.

- Inkontinens är ett folkhälsoproblem och en fråga inom vård och omsorg som kommit bort. Det handlar bland annat om åldersdiskriminering och det är något som vi inte så gärna talar om. Men det måste vi för det handlar om livskvalité! Frågan om inkontinens måste ut bättre, i primärvården och på apoteken bland annat. Men det finns ljuspunkter, vi är numera bättre på eftervård vid förlossningar, men vi måste forska mer, säger Barbro Westerholm.

Att en god inkontinensvård är väsentlig för de drabbades värdighet framhöll flera av seminariets deltagare. Anders Engelholm, sakkunnig vid det nationella nätverket NIKOLA, menade att det räcker med att kliva innanför dörren på ett äldreboende för att veta om det har en god omsorg eller inte.

- Lukten avslöjar direkt hur verksamheten sköts för inkontinensvården hänger ihop med allt annat, säger han.

Behövs mer forskning

Att vi står inför framtida utmaningar på grund av den demografiska utvecklingen med en allt högre andel gamla, påpekade Susanne Öhrling från PRO.

- Redan nu är vi över två miljoner personer medborgare över 65 år, varav mer än en halv miljon över 85 år. När jag är ute och pratar så tar jag ofta upp frågan om inkontinensvården och hur den fungerar. Kvinnor är mer drabbade så det här är också en viktig jämställdhetsfråga. Vi välkomnar underlättande välfärdsteknik, men den kan aldrig bli mer än ett komplement till personlig omvårdnad.

Läs rapporten den tysta folksjukdomen här.

Regeringens särskilda utredare för att ta fram ett förslag till en nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen, Susanne Rolfner Suvanto, menar att vi generellt har en bra vård av äldre. Inkontinensfrågan ingår i hela omsorgsmiljön där man i den nya planen förutom inkontinens pratar om mat, risk för fall, sömn, med mera.

- All vård ska vara evidensbaserad men det är också mycket viktigt att lyfta fram den erfarenhetsbaserade vården så att man kan söka pengar för vidare forskning i det här ämnet.

Det finns gott om forskning om inkontinens, hävdar Helle Wijk som är sjuksköterska och lektor vid Göteborg universitet. En systematisk översikt visade på 14 036 studier och artiklar, men bara fyra av dessa handlade om äldre personer med inkontinens och ingen av dem om kombinationen äldre med demens.

- Att det inte forskas mer har säkert flera förklaringar, bland annat att den här frågan inte anses vara särskilt het. Det handlar mycket om att förebygga och blicka framåt samt om att mildra. Det finns mycket erfarenhetsbaserad kunskap, men eftersom läroböcker är evidensbaserade kommer kunskapen inte med där, säger Helle Wijk.

Hon berättar om en studie i Angered som gjorts där man satsade på att göra ordentliga basala inkontinensutredningar parat med ökade personliga insatser vilket gjorde att stora blöjor kunde bytas mot mindre och bytestider anpassas efter behov.

- Det var en stor vinst för de äldre, och självklart också samhällsekonomiskt. Men det kräver engagerade chefer.

Ny teknik hjälper även anhöriga och vårdpersonal

Blöjan som fysiskt platskrävande är ett problem för de som vårdas hemma om man inte bor i ett stort hus, menar Birgitta Odelstierna från Anhörigas Riksförbund.

- Man får hem stora lådor som man knappt vet var man ska förvara i sin lägenhet. Kanske staplar med dem i tamburen, och sedan drar man sig för att ta hem vänner.

Birgitta Odelstierna säger också att det är lättare för kvinnor att prata om inkontinens än män, det märker hon när hon är ute på möten och pratar.

- Männen flyr och sätter sig längst bak i salen och protesterar om deras anhöriga pratar om att det droppar i kalsongerna. De vill inte kännas vid det! Men vi kvinnor har kanske lättare att vara öppna eftersom vi via menstruationen är vana vid bindor, resonerar hon.

Anna Werkelin Ahlin från Kommunal konstaterar att det är en högre innovationstakt i mansdominerade yrken och välkomnar tekniska landvinningar inom den kvinnodominerade äldrevården.

- Ny teknik kan frigöra tid för mänskliga möten och forskning visar att tid, hög kontinuitet och stöd är viktigt för en väl fungerande vård. Personalens förutsättningar är avgörande för tillit mellan dem och brukarna och tillit behövs för att man ska kunna prata om inkontinens och hur man ska hantera den. Och bra förutsättningar för personalen är också viktigt om vi vill behålla den och även kunna locka ny personal.

Nya skydd utvecklas 

Innovationstakten är hög när det gäller blöjor för vuxna, säger Hans Bergh från TENA.

- V har elektroniska mätverktyg som mäter av och skickar information på ett säkert sätt via nätet så att vi bland annat kan anpassa nattblöjor efter behov och slippa väcka personer för byte mitt i natten. Dagtid kan toalettbesök planeras så att mindre blöjor kan användas. Primärt vill vi göra tunnare blöjor med högre komfort, men det är en utmaning eftersom vuxna kroppar är så olika stora.

Hans Bergh pekar också på hur det varierar i upphandlingar mellan olika beställare. Det finns ofta ett stort gap mellan vårdpersonalen och de som sköter upphandlingarna. De senare tittar gärna på pris per gram absorberande material, istället för att titta på den sammanlagda effekten avseende miljöpåverkan, vårdkvalité och personalens situation.

- Tyvärr är beställarna ofta långt från golvet och vi tycker att det ska läggas mer resurser på att utvärdera produkterna efter inköp.

Anders W Jonsson (C) är riksdagsman och barnläkare. Med emfas slår han fast:

- Att väga blöjor är att göra ett kvalitetsarbete! Och det är mycket viktigt att personalen kan få ta del av en helhetslösning när det gäller inkontinensskydden. Förutom rätt produkter så måste de få utbildning i hur de ska hantera allt, annars blir inte arbetet gjort. Så backa inte från serviceuppdraget med utbildning, säger Ander W Jonsson och tittar mot Hans Bergh från TENA.

I en avslutande runda sammanfattades intrycken av diskussionen.

- Det här samtalet har varit som en vitamininjektion. Äldre är en stor grupp som sällan prioriteras, det märker inte minst våra kommunpolitiker. Skär man ner på barnverksamhet har man läktaren full av upprörda föräldrar, men sparas det på äldreomsorgen hörs knappt ett ljud. Men hela livets resa ska vara viktig och vi måste lyfta inkontinens som en del av äldrefrågan till en högre nivå, säger Catharina Bråkenhielm (S).

- Ja, och glöm inte att vi politiker är känsliga för påtryckningar, så lyft frågan och tryck på! Informera oss! Inte ens de goda exemplen hör vi alla gånger talas om. Inkontinens är en stor folksjukdom och frågan måste upp i olika forum och arbetsgrupper på politisk nivå, säger Carina Ohlson och nickar mot sina kollegor av olika valör i salen.

I detta synes icke några politiska skiljaktigheter. Den tysta folksjukdomen harklar sig och gör sig redo att ta ton.